De vanligaste Open Source-licenserna
"Dessvärre" måste man även för Open Source förhålla sig till licenser. Men här handlar licenserna mer om vilka friheter man har krav på, hellre än vilka inskränkningar man blir pålagd.
Licenserna är också avsedda för dem som skriver eller bidrar till programmeringen, så att de kan definiera hur deras produkt ska hanteras senare.
Vi behandlar här kort de vanligaste Open Source-licenserna GPL och BSD.
För en så komplett lista som möjligt över licenser med förklaringar, ta en titt på Free Software Foundations lista.
GPL
Över hälften av all Open Source är licensierad under GPL (GNU Public License). Mest känd är kanske operativsystemet Linux, som det i hög grad förknippas med. Även om de flesta programmen som är licensierade under GPL hör till Unix-familjen (som Linux är en del av), börjar det komma en del program eller utgåvor av program för icke-Unix-system, som till exempel Microsoft Windows.
Huvudpoängen med GPL-licensen är rätt och slätt att källkoden ska vara öppen och lättillgänglig för användaren, så att man har möjlighet att ändra koden efter egna önskemål.
BSD
BSD-licensen (från Berkely Software Distribution, som ursprungligen var namnet på UNIX-varianterna skapade vid University of California i Berkeley) tillåter, till skillnad från GNU General Public License, att man får återanvända källkoden utan att skicka ändringarna vidare. Detta betyder att arbeten baserade på BSD-licensierad programvara kan ges ut som proprietär (skyddad) programvara. Microsoft har använt sig av detta, och använt nätverkskoden till BSD i Windows. Ett annat exempel är de många FreeBSD-komponenterna i Mac OS X.
Det är tillåtet att distribuera programvara under både BSD-licensen och en annan licens. Detta var fallet med tidiga versioner av BSD Unix, som inkluderade producentägt (proprietärt) material från AT&T.